Min mamma har tränat skydd hela min uppväxt men det var aldrig intressant för mig. Hon tävlade SSM i svenskt skydd -89 och kom 3a. För drygt ett år sen började jag och Rikard träna skydd ihop, eller jag började vara med när han tränade! Nu tränar jag upp en egen hund. Jag är alltså uppväxt med skyddshundar i huset, och nu bor jag med två.
Jag kallar mig inte för erfaren men jag vill ändå förklara min syn på skyddsarbete då jag känner många ser mycket negativt på sporten av olika anledningar.
Många säger att skydd bygger på aggressiva beteenden och att det man vill få fram är att hunden ska bli så arg som möjligt eller liknande. Att det skulle vara otroligt stressframkallande och att hunden inte i framtiden kommer att kunna urskilja träning från verklighet. Att man är överdrivet hård, skriker på sin hund och trycker ner individen under träning.
Det är inte såhär jag uppfattar sporten. Inte alls. För det första så är jag själv uppväxt med den här typen av hundar och jag har aldrig varit med om att jag, någon annan i familjen eller någon annan överhuvudtaget blivit biten av våra skyddshundar. Jag bor just nu med två stycken och jag skulle aldrig vara rädd att dom skulle få för sig att bita varken mig eller någon annan "bara för att". Jag vet att alla säger så, men jag menar det verkligen. Våra hundar är inte farligare än någon annan.
När vi tränar skydd så, visst, vi triggar hundarna. MEN eftersom de hundar man kör skydd med har så otroligt högt
bytesintresse och
kamplust så ligger hela grunden i ren
byteslek. Hunden ska försvara sitt byte (skinnet, kudden, ärmen) eller sin ägare. Brukshundarna har sina drifter liksom, vallhundar, jakthundar, och vinthundar. När en vallhund vallar ligger den i sin högsta drift, när en jakthund står med byte ligger den i sin högsta drift osv. Brukshundarna har en stor kamp- och försvarslust. Som inom alla grupper finns olika nivå på både drift, samarbetsvilja osv.
På samma sätt som en border collie kan gå ur hand och göra de den vill eller bita fåren, på samma sätt som en gråhund kan vägra släppa fram någon till den fällda bytet, på samma sätt försvarar skyddshunden sin förare/bytet kan man säga.
Anledningen till varför man kan vara högljud och kan verka hård mot hunden är just för att det inte ska gå över styr och för att man ska nå hunden i sin
högsta drift.
För handen på hjärtat, hur många jägare kan kalla tillbaka sin terrier eller jämthund på ett kommando när det står med byte? Eller ens hundra kommandon? Och hur många vallare med högdriftiga vallhundar behöver aldrig träna på inkallning och annan lydnad i hagen?
Vi måste ha pli på våra hundar för att inga olyckor ska ske JA. Men det måste vallare, jägare och alla andra med högdriftiga hundar också. Men för oss handlar det
inte om att hunden helt plötsligt kommer tro att det ä skyddsträning när vi är ute och går i parken, och få för sig att hoppa upp och bita någon pensionär i armen. Då handlar det kanske istället om att hunden fått för stort ego, för stort försvar eller för stort bytesintresse. Därför är vi noga och stränga i vår lydnad - för att det är A och O för att kunna ha en skyddshund i arbete.
Många tycker att det är fel att ta fram hundens aggresioner och att göra hunden arg. Men riktigt så är det inte, inte i min träningsgrupp i alla fall. Vi vill snarare få fram lite mer
allvar när vi kommer upp i klasserna. Ska man tävla på hög nivå i, ja vilken sport som helst, så måste hunden någon gång bli lite allvarlig
enligt mig. Någon gång i träningen måste man lägga lite
press (press kanske är fel ord men jag menar att hunden måste ta uppgiften på allvar). på hunden. Jag vill inte komma på SM och med en hund flänger åt alla håll och kanter och känna att jag egentligen inte alls vet var jag har den. Om min hund istället får lära sig att nu gäller det, nu är det allvar så kan den lägga all energi på att göra det vi är där för att göra. (Detta är dock är helt och hållet min egen teori.) Så är det också i skyddet, för att hunden ska vara så intensiv som möjligt så måste den vara allvarlig. Inte arg, men allvarlig. Den ska mena det den gör.
Skyddet är ju faktiskt en liten "teater", DE GODA - hunden och förare, mot DEN ONDE - figuranten. Ingen tror på en skådespelare som ska verka arg och allvarlig MEN SOM ler, skrattar och gör glädjeskutt över scenen..
I ett IPOskydd behöver hunden inte bli eller vara arg. Det är inget kriterium för att få höga poäng. Men hunden ska fortfarande vara intensiv, bita ordentligt, skapa respekt och hålla full koll på figuranten.
I svenskt skydd behövs mer allvar och viss aggro (för vissa hundar) och detta för att deras skyddsprogram är upplagt på ett annat sätt. Det svenska skyddet sätter mer press på hunden.
Att tänka på är också att utan detta allvar skulle vi aldrig haft några polishundar. Som polishund måste hunden vara allvar, ingen lek och bus utan allvar. Hunden ska gå på buset oavsett vad buset gör. Polisarbetet är ingen lek och kan handla om liv och död, då är det otroligt viktigt att hunden är skärpt. Det är det man i de svenska skyddet vill efterlikna mer.
IPO står för Internationell Prövnings Ordning. Det är alltså ett prov som användes/används för att ta fram bra bruksindivider/arbetsindivider. Om ni sett en IPO tävling eller träning så vet ni att figuranten slår hunden tre gånger över ryggen med en belastningsstock (en mjuk, vaderad hårdplast). Detta gör för det första inte ont, man använder den för att se om hunden klarar av belastningen. Hur bra hade polishunden varit om den släppte och sprang till skogen om buset försökte få bort den? Nja.. inte så strålande. Vi har lagar här i Sverige, och det är inte tillåtet att slå eller misshandla sin hund. Självklart har poliser och andra inom detta område studerat och kontrollerat att sporten INTE skadar hundarna eller gör dem illa. Annars skulle IPO tex aldrig vara tillåtet i Sverige..
Jag vill även berätta att alla individer är olika och
alla hundar passar inte till att vara skyddshundar. Det kan bero på att dom är för allvarliga, för arga, för rädda, för osäkra eller så kanske dom har för stort ego. På samma sätt som att alla bordercollies inte är toppen vallare, alla jämthundar inte är toppen jägare.. Det är därför otroligt viktigt att veta vad man ger sig in på och känna sin hund, men även att den som figgar vet vad den gör. Det är viktigt att kunna läsa sin hund för att se om detta är något som passar just MIN individ.
Jag valde att börja träna skydd med Ninja för att hon var osäker och hade noll självförtroende. Jag ville höja hennes ego och låta henne ta för sig. Hon hade även problem med ljudkänslighet (skott- och piskrädsla). Hon fick lära sig att kampa, vakta sin leksak och "skrämma" Rikard. Hon har fått växa i sitt ego och det har gjort stor skillnad. För oss funkade det skitbra. Idag tar hon för sig mer, vågar testa mer och har nästan inte kvar någon ljudrädsla.
Jag är ingen hårdhänt eller högljud person i min hundträning och jag älskar skyddsträningen ändå och det går utmärkt. Det jag tycker är fascinerande är att jobba med hunden i dess högsta drift. Att lära sig att läsa, hantera och samarbeta i full fokus och full drift är otroligt roligt och häftigt! Att jag dessutom kan slå på allvaret och sen slå av det när jag vill är det viktigaste. Jag vet att Moggie kan sitta i fullbevakning och vara fullt allvarlig, koncentrerad och fokuserad och att jag kan bryta det när jag vill och hon kommer direkt, släpper direkt eller blir tyst direkt.. Jag kan sätta henne fot. Figgen tar av sig ärmen och kallar på henne och han får en kram/gos-stund om han vill. Hon vet skillnad på träning och inte träning. (Vi gör inte detta på träningarna MEN det skulle gå, ni förstår vad jag menar). Detta skulle aldrig gå om figuranten varit så dum och elak på Moggie så hon blev fly förbannad, hon skulle aldrig lita på honom efter en sån upplevelse.
Jag kan inte hjälpa att leendet släpper lite när folk slänger ur sig saker som att vi bara slår våra hundar, vi göra våra hundar vansinniga och vilda, att vi inte tar ansvar och att
ALLA som tränar skydd gör så..
Det finns rötägg som kanske inte vet exakt vad dom gör men det finns det alltid. Dra inte alla över en kant och tänk innan du öppnar munnen. Skydd är inte den enda sporten med rötägg och jag vet att dom alltid kommer att finnas. Men sporterna jobbar hela tiden mot en sundare tävlingsform och att ända folks syn.
Skyddet är mest utsatt eftersom att många inte tror att hunden kommer att se skillnad på träning och inte träning, figurant och inte figurant och kamplek och inte kamplek - och man tror då att hundarna ska flyga på vanliga människor. Men om hunden kan skilja på dina fotspår och någon annans, en djurarts doft mot en annan, ett nytt spår och ett gammalt, bus och lek och avkoppling, dra allt du kan i selen men inte i ditt halsband osv varför skulle våra skyddshundar inte kunna skilja på träning och vardag? Vi pratar om retningar och rutiner. Tänk på all retning som finns på en skyddsplan - Skärmar, skyddsställ (skyddskläderna figgen ALLTID har på sig), ärmen (som figgen ALLTID har på sig), piskor, stockar osv.. Hundar är inte så "dumma som vi tror". Och det vet ni!
Detta är helt min egen åsikt och mina egna tankar. Inget som är fakta på nå vis, men min syn på sporten och träningen.
(Foton: Moa Bäcklund)
/Tinan
