Om oss i flocken

måndag 4 februari 2013

Mot toppen!


Måste göra en plan för lydnaden nu när vi börjat komma igång och fått upp farten! Nu har vi 3-4 månader tills tävlingarna kommer igång på riktigt igen och det känns superkul verkligen! Gjorde en ordentlig genomkörare igår som jag kan utgå ifrån tänkte jag (självklart med dom tidigare 4 passen i backhuvudet). Vi tränade inga elit-moment förra året alls, ville bli klar med trean först och det blev vi ju i november. SÅ, passen som vi avverkat i år är dom passen vi haft. Men tittar man på alla klasser innan, alltså 1:an, 2:an och 3:an så är ju eliten ett hop-kok av dessa med lite extra svårighet i vissa moment, men over all så är det ganska mycket som kommer tillbaka från de andra klasserna. Och skräcken för klassen har dämpats lite när jag nu körde igenom igår och nu läser i reglerna. Det är inte som att jämföra natt och dag att jämföra LKL3 och eliten.. Thank God that thought finally hit me!

Sitt i grupp:
Ett moment jag känner mig trygg i även om hon nu ska sitta en minut till och jag dessutom ska vara utom synhåll. Men hon har fått ett lugn i momentet som jag känner mig nöjd med. Hon är trygg och cool och otroligt van att det händer saker runt omkring. Känns skönt. Moment som dessa (.. liksom alla andra typ) kan man inte träna för mycket, om man är noga och har ett mål! I vilket falls om helst så har vi kommit så långt att hon sitter fint och tryggt utan någon större störning.

Platsliggning:
Ett moment som IGÅR inte gick som planerat men som vi på i stort sätt ALLA tävlingar sen första starten i 1:an fått 10 på. Hon ligger lugnt och tryggt, men jag måste vara tydlig med att försäkra henne om att nu är det platsliggning och träna på olika typer av ”försvinnanden”. För enda gångerna hon legat lite oroligt är när jag går ifrån planen så det verkar som att jag ”går hem” mer än att lämnar henne. Går vi bakom ett plank eller liknande så vet hon att ”där bakom är hon” känns det som. Men på några tävlingar har vi liksom förvunnit från planområdet och som gått mot parkering eller ja.. Svårt att förklara men som idag när vi bara gick ut och hon var lagt spontant i kanten 10 meter snett från ingången – KLATARSEL till matte men sånt vi måste träna lite på. Hade jag lagt henne framför ingången med ca 20m avstånd hade hon, tror jag, garanterat legat. Så säger min instinkt. Men idag betydde de att hon då skulle ha legat med ryggen åt fyra andra ekipage som tränade huller om buller och idag kändes det inte optimalt. Men hur som helst, nöta nöta nöta. Hur som helst är hon lugn och fin när hon ligger och vet vad hon ska göra. Hur som helst satte hon sig (längre hals och större ögon har jag aldrig skådat) igår och jag fick gå tillbaka och lägga om henne. När hon väl lagts om låg hon kanonfint, fast Emelie gick in och satte Zwierki och gick undan osv.

Frittfölj:
Idag hade hon en riktigt fin attityd. Om hon blir ofokuserad tror jag på att plocka bort henne för att få hennes fokus och sen ställa lite krav när hon är i rätt sinnesstämning. Då först kan hon ta de. Ställer jag krav när hon är OFF blir det bara ännu sämre. Är hon PÅ och med så kan jag utan problem vara petig och hon tar alla belöningar och korrigeringar tusen gånger bättre. Hon går som tusan på konkurrens så att plocka bort henne när hon larvar sig funkar kalasbra. Testade de idag med gott resultat. Fortsätter på de spåret. Nu har jag Agnes som jag kan varva med vilket är kanonbra (för både Ninja och Agnes). I övrigt har hon fin position, fina halter och är fint uppmärksam och är noggrann.

Zätat:
Detta är väl hennes bästa moment enligt mig. Hon är trygg i alla positioner och har snabba reaktioner. Hon Står, sitter, ligger lugnt, stabilt och tryggt och missar ”aldrig” en position om JAG är tydlig och koncentrerad. Jag förbereder mig rätt omedvetet inför alla positioner och är jag ofokuserad blir även hon de. Är jag fokuserad och tydlig så missar hon, peppar peppar, aldrig. Grymt stabil i alla skiften. Usch, vad skrytigt det låter... men har lagt mycket tid på detta så antar att det är pay back for hard work!

Inkallning med ställande och läggande:
Hon har bra reaktion och stabila positioner men går lätt ner i tempo om jag nöter för mycket tävlingsmässigt, och eyear mer och mer ju mer hon tror hon vet vad jag vill ;) Varvar slät inkallning och olika typer av tempohöjande retning men har inte riktigt hittat något bra sätt att få upp farten även om hon vet att hon ska få kommando på STÅ och LIGG. Hon ”lär” sig fort att jag koooommer säga ditt och datt och har då som sagt lätt att dra ner tempot för att vara ”beredd” och för att hon ”vet” att jag kommer kommendera. Har hon en dag extremt taggad och påhugget är farten aldrig ett problem.. Då öser hon no matter what och har fortfarande strålande reaktioner på kommandona. Men har inte kommit på hur vi ska hitta DIT varje gång. Och hon maxar sällan i inkallningen, hon har bra tempo men maxar inte.
Detta moment kräver lite klur... 

Rutan:
Denna eviga ruta.. Nu har vi lagt till konan och hon börjar känna sig trygg med att gå dit trott att rutan lockar! Hon har inga problem att hitta eller söka upp konan och håller sig på bra avstånd från den. Hon hamnar alltid vänd mot mig vilket jag vill även om vi inte har något speciell strategi än över hurvida hon ska placera sig vid konan. Men eftersom vi fått lite problem kring konan i apporteringsdirrigeringen så kommer jag att lära henne att gå runt konan så hon hamnar mot mig på ett mer strukturerat och inävat sätt – alltså inte spontant lite hur som helst som nu! ;)
I övrigt måste vi lära oss att söka upp rutan och hitta rutan bättre. Har märkt att hon om hon inte hittar rutan direkt söker lite trygghet i det som är närmast – Alltså konan. Mer trygghet i rutan och bättre trygghet när det är konor och annat runt om som inte hör till momentet! Har vi kört på samma ruta ett tag är det inga konstigheter men första skicket kan vara lite si sådär. Använder target i rutan som jag växlar att ha där och inte. Hon är trygg i targeten och får alltid en grymt fin fart och attityd till rutan när vi kört target ett tag. Plockar jag bort den så letar hon aldrig efter den utan tar mina kommandon utan problem. Kommer fortsätta så en bra tid framöver.
Inkallningen har vi tränat en del på eftersom ett tag tog det som att ”Jah! Nu är momentet slut” och bara kutade till mig och kom framför mig och tyckte att ”Belöning kanske?”. Nu har vi tränat på enbart inkallningen och hela momentet och det går mycket bättre (detta började vi såklart med redan när vi tävlade i trean eftersom inkallningen finns där med). På träningen igår gjorde hon två av två klockrena inkallningar från rutan.

Apporteringsdirrigering:
När vi la till konan blev suget till apporterna för stor retning för konan till en början. Hon smög till apporterna istället för att placera sig vid konan först, eyea eyea eyea.. Efter lite träning så söker hon upp konan men står vänd mot apporterna, någon jag inte räknat med.. Jag vill att hon ska vara vänd mot mig, iaf titta på MIG. Just nu kan jag vänta ut henne men det kan jag knappst göra på tävling, haha. I övrigt så är hon rätt lätt att dirrigera där ute. Jag vet att om hon missuppfattar kan jag dirrigera om henne. Hon tar handkommandona fint. Med lite övning tror jag att det kommer gå fint. Hon älskar apporterna och har fina gripanden och avlämningar. Tempot skulle vi kunna jobba på dock, på tillbaka vägen!

Metallen:
Här är jag sååå lyckligt att det kommer in ett hopp! Hon har sånt sug på hopphindret och gasar på hoppet att apporteringen automatiskt blir bättre. På den släta fick hon lätt lågt tempo och USCH va äcklig den var att ha i munnen! Men med lite gas från hoppet blir det minst dubbelt så bra. Hoppa gör hon alltid så det är inga problem. Lite av ett favorit moment over all från hennes sida!

Vittringsapportering:
Fick en tankeställare till varför hon, då vi la till att ”tävlingsledaren” ska ta i alla apporter (utom min), började plocka alla apporter med munnen. Eva min kloka vän sa att det kan ju vara just de. Hon är van att ta den pinnen som någon tagit på. Nu när hon kommer fram har ju någon tagit på den första hon luktar på (eftersom någon tagit på alla). När hon bara sprang ut och tog en sa jag ”nej.. leta” och då släppte hon den och gick och verkligen letade. Hittade sen rätt och kom med den. Skicket efter så nosade hon noga på alla utan att lyfta NÅGON och när hon kollat alla tog hon min och kom – KANONFINT verkligen. Blir bara att träna, träna träna. Men man måste lägga lite press på henne i momentet för hon blir lätt överexalterad av någon anledning ;) och bokstavligt talat flyger ut och kastar sig över alla pinnar om man tokglatt säger ”LETA”. Måste tydligt förklara att vi ska ”leta..!” för att få en lugnare utgång och koncentration från start. Inte vara arg, men tydlig. Om hon tänker kan hon detta och hon hittar och markerar alltid rätt pinne om hon tänker innan hon gör. Hon har aldrig kommit med fel pinne på en tävling – dock har hon någon gång gått med aporten till tävlingsledaren, domaren och annat tokigt istället men hon har alltid tagit min pinne.

Fjärren:
Vårt sämsta moment. Hon vill framåt framåt framåt och är jag konsekvent och tränar ordentligt så blir det kanon, tyvärr jag varit en ordentlig latmask och inte alls gjort de. Skärpning på mig. Hon har iaf slutat larva sig i skiftena som hon gjorde i höstas. Hon nonchalerade och utförde inga skiften när jag kom för långt bort. Lång och såg ut att varken höra eller se. Belönade alla första skiften ett tag och blev överlycklig och konstaterade att att skita i vad jag säger bara för att när man väl vet vad sitt, ligg och stå betyder inte är att rekommendera. Gick rätt fort bra resultat och fin attityd i momentet. Vi ska jobba oss bakåt helt enkelt. Det är inte de att hennes skiften gör att hon kommer framåt, det är hennes dragning till sin matte som gör att hon i vissa skiften flyter fram..

SAMMANFATTNING:
Over all känns det bra. Hon vet vad allt betyder men behöver komma in i momenten och få mer rutin. Hon har fått en helt annan attityd sen vi började träna lydnad för 2,5 år sedan.. Så himla kul att se. En hund som hatade lydnad som nu älskar lydnad. Hon går utan problem igenom ett elitprogram liksom.. sjukt.
Jag hoppas kunna ta vårt lydnadschampionat i år men känner ändå att det får ta sin tid. Vi har så himla mycket annat inplanerat också så vi behöver inte stress direkt, Ninja blir 4 år i slutet av juni, och förra året vid den här tiden tävlade vi i lydnadsklass 2.
Jag tar det med ro. Försöker smälta att jag nu ska tävla i samma klass som några av dom som jag ser upp till mest. Med min första lydnadshund. Min allra finaste guldhund. Känns på nå vis som att vi inte passar in i elit-ligan.. Än. Det känns så långt bort. Hade inte ens drömt om att vi skulle vara här nu.. MEN vi har tagit oss hit enligt kostens alla regler – LP1, LP2 och LP3. Finaste lilla hunden.. Det är dags att visa varför vi är här, dags att visa att vi har förtjänat vår elit-plats. Vi är en kanonteam helt enkelt. Min prinsessa på ärten och sin dumma matte som levt i någon jävla förnekelse över hur bra vi är. Klar vi kunde ta oss hit? Istället för att ösa sitter hon mer tårar i ögonen nu över att vi klara detta.. Vi kommer inte längre, vi har nått toppen. Nu börjar en helt ny resa! Ingen kanske förstår hur stort detta är för mig.. men Ninja är mina första lydnadshund någonsin och jag hade aldrig hållt på med tävlingslydnad med ambitionen att tävla innan Ninja. För mig är det en milstolpe i hundlivet. Nu är det dags att kavla upp ärmarna och visa vad vi går för. Ingen kan ta den här stoltheten ifrån oss.
Har aldrig sett mig som en duktig hundtränare men nu har vi tagit oss hit och vi har definitivt inte åkt på någon räkmacka. Men nu kan jag acceptera att helt ute och cyklar är jag inte – 12 år med hundträning ger något form av resultat, I guess – även om jag spenderat mesta delen av dom året med ”problemhundar” på agilityplan eller i freestylevärlden, så långt bort från lydnad och bruks jag kunde komma. Aja, jag har min mamma att tacka för större delen av kunskapen, den kom med modersmjölken? ;) Hur som helst så höll hon mitt hundintresse uppe och nu kommer jag ALDRIG att slappa de. Aldrig.



Hur som helst, hur töntig jag än må låta så ser jag grymt mycket fram emot 2013.. Lydnadsäsongen drar igång april-maj, uppehåll juni, juli och sen i slutet av augusti så går vi in i andra halvlek! It's gonna be awsome. Verkligen! Men nu ska vi nöta detta och njuta av skidspåren lite medans dom finns! Ser fram emot lydnad i vårsolen som kommer i Mars, fram tills dess ska vi jobba på men som sagt med mesta dels fokus på konditionen och styrkan! Den behöver vi också i lydnaden så det blir ju kanooooon!

Over and out, nu är det slut på struntpratet! ;) 
(Tips mottages meeer än gärna!)

/Tinan




söndag 3 februari 2013

Helg med stort H

Grattis valparna 10 månader gamla!
__________________________________

Fredagseftermiddagen och kvällen spenderades i KlassArena med skydd skydd skydd och lydnad. Kul och kolla på olika typer av skydd! I den här träningsgruppen tränar ekipagen både IPO och svenskskydd OCH mondeoring. Inte så mycket mondeoring denna gång men förra gången var de desto mer! Man lär sig grymt mycket av att kika på olika typer av skydd, olika figgar och lyssna på olika synpunkter och teorier! Mycket intressant! Efter lite skyddstittande blev det lydnad för Ninjas del.. Gick si sådär eftersom hallen inte är så stor och piskor smällde och andra hundar skällde och höll på samtidigt! Men ed tanke på den störningen gick de enda väldigt bra! Blev rätt slapp och ostrukturerad träning till en början och man kan lugnt konstatera att - Är inte jag strukturerad och noga är inte Ninja de häller - Logiskt. SÅ, skärpte mig sen och då gick det mycket bättre.

Lördagen styrde vi mot Härnösand med Emelie för att träffa skyddsgruppen! Mina hundar fick vila och jag fokuserade på att umgås med skoj folk och kika skydd och diskutera valpköp! Rikard bra dag! Skyddsgruppen har fått så himla bra flyt och stämningen är på topp. Känns som att gruppen har ett spännande år framför sig! Väl hemma blev det pizza och soffhäng hela kvällen!

Påväg hem från Härnösand.. Mot pizzerian!

Söndagen började med sovmorgon, frukost, promenad i strååålande sol och sen städning och fix i huset! Halv 3 kom Emelie och Zwierki och vi tog en promenad bort till ridhuset och mötte upp dom andra! En härlig promenad och dessutom var hundarna varma och redo för lydnadsträning när vi kom fram! Väl framme satte i upp ruta och konor till alla andra LKL3 och LKL Elit moment! Vi började med sitt i grupp (medans dom andra körde platsliggning) och sen körde vi en helt egen platsliggning! Jag var inom synhåll på sitt i grupp men utom på platsliggningen! Blev lite dumt när vi la för platsliggningen. Vi la om när alla andra började träna och sen gick vi bara direkt ut ur ridhuset. Så Ninja satte sig när jag gick ut. Gick och la om och någon hände där inne så hon satte sig igen. Gjorde om och la om och då gick det kalas. Hon låg jättefint. Hon har aldrig någonsin rest sig så måste ha detta i åtanke framöver.
I övrigt gjorde hon faktiskt SAMTLIGA (utom apporteringsdirrigering eftersom jag hade alla apporter i Rikardsbil - som var på hans jobb) moment kanonfint! Vi varvade hundarna (Ninja - Zwierki) varje moment och de funkade kanon. Är mest nöjd över vittringen där hon sista vändan (tredje) gjorde en perfekt avsök av apportering. Nosade på ALLA utan att röra vid NÅGON utom min. Tog den och kom in kanonfint. Rutan var också kanon. La ihop hela momentet och det blev sååå bra. Pure happieness. Inkallning med stå och ligg gjorde vi 4 gånger och hon höll tempot uppe alla fyra med kanonfina och snabba ställanden och lägganden! Zätat gick koners likså metallen och fria följet! Ah.. mycket nöjd! Fjärren fick vi backa lite på men hon är lugn och koncentrerad och utför alla skiften! MYCKET MYCKET nöjd med dagens träning. Mycket! Härlig energi och bra fokus!

När träningen var slut gick vi samma promenad hem, hade blivit både kallt och mörkt! Skyndade oss lite, lämnade Zwierki och Ninja hemma och åkte sedan in till stan - MOT SEA STREET SUSHIBAR. Sushi och hundsnack i över en timme på Sundsvalls bästa sushibar, lagomt underbart avslut på en bra dag med kanonbra träning! Jävligt god mat och kungligt sällskap!

Makes life worth living ;) 

Min bruna hund har verkligen så mycket mer kapacitet och potential än jag anar. Tänk om jag en vacker dag kunde inse att jag nog också ha en hel del potential.. Bästa bästa vovven..

Nu blir det te te te och lite mer te innan man ska krypa ner i sängen igen! Spännande vecka framför oss!

/Tinan