Måste göra en plan för lydnaden nu
när vi börjat komma igång och fått upp farten! Nu har vi 3-4
månader tills tävlingarna kommer igång på riktigt igen och det
känns superkul verkligen! Gjorde en ordentlig genomkörare igår som
jag kan utgå ifrån tänkte jag (självklart med dom tidigare 4
passen i backhuvudet). Vi tränade inga elit-moment förra året
alls, ville bli klar med trean först och det blev vi ju i november.
SÅ, passen som vi avverkat i år är dom passen vi haft. Men tittar
man på alla klasser innan, alltså 1:an, 2:an och 3:an så är ju
eliten ett hop-kok av dessa med lite extra svårighet i vissa moment,
men over all så är det ganska mycket som kommer tillbaka från de
andra klasserna. Och skräcken för klassen har dämpats lite när
jag nu körde igenom igår och nu läser i reglerna. Det är inte som
att jämföra natt och dag att jämföra LKL3 och eliten.. Thank God
that thought finally hit me!
Sitt i grupp:
Ett moment jag känner mig trygg i även
om hon nu ska sitta en minut till och jag dessutom ska vara utom
synhåll. Men hon har fått ett lugn i momentet som jag känner mig
nöjd med. Hon är trygg och cool och otroligt van att det händer
saker runt omkring. Känns skönt. Moment som dessa (.. liksom alla
andra typ) kan man inte träna för mycket, om man är noga och har
ett mål! I vilket falls om helst så har vi kommit så långt att
hon sitter fint och tryggt utan någon större störning.
Platsliggning:
Ett moment som IGÅR inte gick som
planerat men som vi på i stort sätt ALLA tävlingar sen första
starten i 1:an fått 10 på. Hon ligger lugnt och tryggt, men jag
måste vara tydlig med att försäkra henne om att nu är det
platsliggning och träna på olika typer av ”försvinnanden”. För
enda gångerna hon legat lite oroligt är när jag går ifrån planen
så det verkar som att jag ”går hem” mer än att lämnar henne.
Går vi bakom ett plank eller liknande så vet hon att ”där bakom
är hon” känns det som. Men på några tävlingar har vi liksom
förvunnit från planområdet och som gått mot parkering eller ja..
Svårt att förklara men som idag när vi bara gick ut och hon var
lagt spontant i kanten 10 meter snett från ingången – KLATARSEL
till matte men sånt vi måste träna lite på. Hade jag lagt henne
framför ingången med ca 20m avstånd hade hon, tror jag, garanterat
legat. Så säger min instinkt. Men idag betydde de att hon då
skulle ha legat med ryggen åt fyra andra ekipage som tränade huller
om buller och idag kändes det inte optimalt. Men hur som helst, nöta
nöta nöta. Hur som helst är hon lugn och fin när hon ligger och
vet vad hon ska göra. Hur som helst satte hon sig (längre hals och
större ögon har jag aldrig skådat) igår och jag fick gå tillbaka
och lägga om henne. När hon väl lagts om låg hon kanonfint, fast
Emelie gick in och satte Zwierki och gick undan osv.
Frittfölj:
Idag hade hon en riktigt fin attityd. Om hon blir ofokuserad tror jag på att plocka bort henne för att få hennes fokus och sen ställa lite krav när hon är i rätt sinnesstämning. Då först kan hon ta de. Ställer jag krav när hon är OFF blir det bara ännu sämre. Är hon PÅ och med så kan jag utan problem vara petig och hon tar alla belöningar och korrigeringar tusen gånger bättre. Hon går som tusan på konkurrens så att plocka bort henne när hon larvar sig funkar kalasbra. Testade de idag med gott resultat. Fortsätter på de spåret. Nu har jag Agnes som jag kan varva med vilket är kanonbra (för både Ninja och Agnes). I övrigt har hon fin position, fina halter och är fint uppmärksam och är noggrann.
Idag hade hon en riktigt fin attityd. Om hon blir ofokuserad tror jag på att plocka bort henne för att få hennes fokus och sen ställa lite krav när hon är i rätt sinnesstämning. Då först kan hon ta de. Ställer jag krav när hon är OFF blir det bara ännu sämre. Är hon PÅ och med så kan jag utan problem vara petig och hon tar alla belöningar och korrigeringar tusen gånger bättre. Hon går som tusan på konkurrens så att plocka bort henne när hon larvar sig funkar kalasbra. Testade de idag med gott resultat. Fortsätter på de spåret. Nu har jag Agnes som jag kan varva med vilket är kanonbra (för både Ninja och Agnes). I övrigt har hon fin position, fina halter och är fint uppmärksam och är noggrann.
Zätat:
Detta är väl hennes bästa moment
enligt mig. Hon är trygg i alla positioner och har snabba
reaktioner. Hon Står, sitter, ligger lugnt, stabilt och tryggt och
missar ”aldrig” en position om JAG är tydlig och koncentrerad.
Jag förbereder mig rätt omedvetet inför alla positioner och är
jag ofokuserad blir även hon de. Är jag fokuserad och tydlig så
missar hon, peppar peppar, aldrig. Grymt stabil i alla skiften. Usch,
vad skrytigt det låter... men har lagt mycket tid på detta så
antar att det är pay back for hard work!
Inkallning med ställande och
läggande:
Hon har bra reaktion och stabila
positioner men går lätt ner i tempo om jag nöter för mycket
tävlingsmässigt, och eyear mer och mer ju mer hon tror hon vet vad
jag vill ;) Varvar slät inkallning och olika typer av tempohöjande
retning men har inte riktigt hittat något bra sätt att få upp
farten även om hon vet att hon ska få kommando på STÅ och LIGG.
Hon ”lär” sig fort att jag koooommer säga ditt och datt och har
då som sagt lätt att dra ner tempot för att vara ”beredd” och
för att hon ”vet” att jag kommer kommendera. Har hon en dag
extremt taggad och påhugget är farten aldrig ett problem.. Då öser
hon no matter what och har fortfarande strålande reaktioner på
kommandona. Men har inte kommit på hur vi ska hitta DIT varje gång.
Och hon maxar sällan i inkallningen, hon har bra tempo men maxar
inte.
Detta moment kräver lite klur...
Rutan:
Denna eviga ruta.. Nu har vi lagt till
konan och hon börjar känna sig trygg med att gå dit trott att
rutan lockar! Hon har inga problem att hitta eller söka upp konan
och håller sig på bra avstånd från den. Hon hamnar alltid vänd
mot mig vilket jag vill även om vi inte har något speciell strategi
än över hurvida hon ska placera sig vid konan. Men eftersom vi fått
lite problem kring konan i apporteringsdirrigeringen så kommer jag
att lära henne att gå runt konan så hon hamnar mot mig på ett mer
strukturerat och inävat sätt – alltså inte spontant lite hur som
helst som nu! ;)
I övrigt måste vi lära oss att söka
upp rutan och hitta rutan bättre. Har märkt att hon om hon inte
hittar rutan direkt söker lite trygghet i det som är närmast –
Alltså konan. Mer trygghet i rutan och bättre trygghet när det är
konor och annat runt om som inte hör till momentet! Har vi kört på
samma ruta ett tag är det inga konstigheter men första skicket kan
vara lite si sådär. Använder target i rutan som jag växlar att ha
där och inte. Hon är trygg i targeten och får alltid en grymt fin
fart och attityd till rutan när vi kört target ett tag. Plockar jag
bort den så letar hon aldrig efter den utan tar mina kommandon utan
problem. Kommer fortsätta så en bra tid framöver.
Inkallningen har vi tränat en del på
eftersom ett tag tog det som att ”Jah! Nu är momentet slut” och
bara kutade till mig och kom framför mig och tyckte att ”Belöning
kanske?”. Nu har vi tränat på enbart inkallningen och hela
momentet och det går mycket bättre (detta började vi såklart med
redan när vi tävlade i trean eftersom inkallningen finns där med).
På träningen igår gjorde hon två av två klockrena inkallningar
från rutan.
Apporteringsdirrigering:
När vi la till konan blev suget till
apporterna för stor retning för konan till en början. Hon smög
till apporterna istället för att placera sig vid konan först, eyea
eyea eyea.. Efter lite träning så söker hon upp konan men står
vänd mot apporterna, någon jag inte räknat med.. Jag vill att hon
ska vara vänd mot mig, iaf titta på MIG. Just nu kan jag vänta ut
henne men det kan jag knappst göra på tävling, haha. I övrigt så
är hon rätt lätt att dirrigera där ute. Jag vet att om hon
missuppfattar kan jag dirrigera om henne. Hon tar handkommandona
fint. Med lite övning tror jag att det kommer gå fint. Hon älskar
apporterna och har fina gripanden och avlämningar. Tempot skulle vi
kunna jobba på dock, på tillbaka vägen!
Metallen:
Här är jag sååå lyckligt att det
kommer in ett hopp! Hon har sånt sug på hopphindret och gasar på
hoppet att apporteringen automatiskt blir bättre. På den släta
fick hon lätt lågt tempo och USCH va äcklig den var att ha i
munnen! Men med lite gas från hoppet blir det minst dubbelt så bra.
Hoppa gör hon alltid så det är inga problem. Lite av ett favorit
moment over all från hennes sida!
Vittringsapportering:
Fick en tankeställare till varför
hon, då vi la till att ”tävlingsledaren” ska ta i alla apporter
(utom min), började plocka alla apporter med munnen. Eva min kloka
vän sa att det kan ju vara just de. Hon är van att ta den pinnen
som någon tagit på. Nu när hon kommer fram har ju någon tagit på
den första hon luktar på (eftersom någon tagit på alla). När hon
bara sprang ut och tog en sa jag ”nej.. leta” och då släppte
hon den och gick och verkligen letade. Hittade sen rätt och kom med
den. Skicket efter så nosade hon noga på alla utan att lyfta NÅGON
och när hon kollat alla tog hon min och kom – KANONFINT verkligen.
Blir bara att träna, träna träna. Men man måste lägga lite press
på henne i momentet för hon blir lätt överexalterad av någon
anledning ;) och bokstavligt talat flyger ut och kastar sig över
alla pinnar om man tokglatt säger ”LETA”. Måste tydligt
förklara att vi ska ”leta..!” för att få en lugnare utgång
och koncentration från start. Inte vara arg, men tydlig. Om hon
tänker kan hon detta och hon hittar och markerar alltid rätt pinne
om hon tänker innan hon gör. Hon har aldrig kommit med fel pinne på
en tävling – dock har hon någon gång gått med aporten till
tävlingsledaren, domaren och annat tokigt istället men hon har
alltid tagit min pinne.
Fjärren:
Vårt sämsta moment. Hon vill framåt
framåt framåt och är jag konsekvent och tränar ordentligt så
blir det kanon, tyvärr jag varit en ordentlig latmask och inte alls
gjort de. Skärpning på mig. Hon har iaf slutat larva sig i skiftena
som hon gjorde i höstas. Hon nonchalerade och utförde inga skiften
när jag kom för långt bort. Lång och såg ut att varken höra
eller se. Belönade alla första skiften ett tag och blev överlycklig
och konstaterade att att skita i vad jag säger bara för att när
man väl vet vad sitt, ligg och stå betyder inte är att
rekommendera. Gick rätt fort bra resultat och fin attityd i
momentet. Vi ska jobba oss bakåt helt enkelt. Det är inte de att
hennes skiften gör att hon kommer framåt, det är hennes dragning
till sin matte som gör att hon i vissa skiften flyter fram..
SAMMANFATTNING:
Over all känns det bra. Hon vet vad
allt betyder men behöver komma in i momenten och få mer rutin. Hon
har fått en helt annan attityd sen vi började träna lydnad för
2,5 år sedan.. Så himla kul att se. En hund som hatade lydnad som
nu älskar lydnad. Hon går utan problem igenom ett elitprogram
liksom.. sjukt.
Jag hoppas kunna ta vårt lydnadschampionat i år men känner ändå att det får ta sin tid. Vi har så himla mycket annat inplanerat också så vi behöver inte stress direkt, Ninja blir 4 år i slutet av juni, och förra året vid den här tiden tävlade vi i lydnadsklass 2.
Jag hoppas kunna ta vårt lydnadschampionat i år men känner ändå att det får ta sin tid. Vi har så himla mycket annat inplanerat också så vi behöver inte stress direkt, Ninja blir 4 år i slutet av juni, och förra året vid den här tiden tävlade vi i lydnadsklass 2.
Jag tar det med ro. Försöker smälta
att jag nu ska tävla i samma klass som några av dom som jag ser upp
till mest. Med min första lydnadshund. Min allra finaste guldhund.
Känns på nå vis som att vi inte passar in i elit-ligan.. Än. Det
känns så långt bort. Hade inte ens drömt om att vi skulle vara
här nu.. MEN vi har tagit oss hit enligt kostens alla regler –
LP1, LP2 och LP3. Finaste lilla hunden.. Det är dags att visa varför
vi är här, dags att visa att vi har förtjänat vår elit-plats. Vi
är en kanonteam helt enkelt. Min prinsessa på ärten och sin dumma
matte som levt i någon jävla förnekelse över hur bra vi är. Klar
vi kunde ta oss hit? Istället för att ösa sitter hon mer tårar i
ögonen nu över att vi klara detta.. Vi kommer inte längre, vi har
nått toppen. Nu börjar en helt ny resa! Ingen kanske förstår hur
stort detta är för mig.. men Ninja är mina första lydnadshund
någonsin och jag hade aldrig hållt på med tävlingslydnad med
ambitionen att tävla innan Ninja. För mig är det en milstolpe i
hundlivet. Nu är det dags att kavla upp ärmarna och visa vad vi går
för. Ingen kan ta den här stoltheten ifrån oss.
Har aldrig sett mig som en duktig
hundtränare men nu har vi tagit oss hit och vi har definitivt inte
åkt på någon räkmacka. Men nu kan jag acceptera att helt ute och
cyklar är jag inte – 12 år med hundträning ger något form av
resultat, I guess – även om jag spenderat mesta delen av dom året
med ”problemhundar” på agilityplan eller i freestylevärlden, så
långt bort från lydnad och bruks jag kunde komma. Aja, jag har min
mamma att tacka för större delen av kunskapen, den kom med
modersmjölken? ;) Hur som helst så höll hon mitt hundintresse uppe
och nu kommer jag ALDRIG att slappa de. Aldrig.
Hur som helst, hur töntig jag än må
låta så ser jag grymt mycket fram emot 2013.. Lydnadsäsongen drar
igång april-maj, uppehåll juni, juli och sen i slutet av augusti så
går vi in i andra halvlek! It's gonna be awsome. Verkligen! Men nu
ska vi nöta detta och njuta av skidspåren lite medans dom finns!
Ser fram emot lydnad i vårsolen som kommer i Mars, fram tills dess
ska vi jobba på men som sagt med mesta dels fokus på konditionen
och styrkan! Den behöver vi också i lydnaden så det blir ju
kanooooon!
Over and out, nu är det slut på
struntpratet! ;)
(Tips mottages meeer än gärna!)
/Tinan