31 januari

Idag ringde Anna på morgonen och frågade om vi skulle köra drag. Kände mig lite krasslig så följde med som handler och lånade ut mina snäckor till Anna och Björn! Ninja fick gå i par med BCn Cheewe och med Björn på skidor och Kakan debuterade i sånna här sammanhang med BCn Leah och Anna! Kakan har ju aldrig kört drag med någon annan runt om och aldrig med någon annan än mig men det gick jättebra! Ninja gjorde också bra ifrån sig, som alltid! 

MEN, jag är mest stolt över hur Kakans beteende runt om banan. Hon var lugn och samlad, lyssnade och ja, hon var LUGN! Så himla stolt! Massor av människor och hundar. Alla som vart på dragträning vet hur stämningen är - EUFORI, ENERGI och ENTUSIASM! 

Stolt över mina flickor. 

Imorgon kan nog inte matte hålla sig från spåret.. Och heller inte bruksträningen i Loboo-hallen! ;) Vi får se hur vi mår och om de tänker snöa hela natten.. MEN, de löser sig med all säkerhet!  

29 januari

Har ju lagt en del tid på störningsträning och koncentration Kakan. Låter henne sitta i fotposition och kommenderar "fot" från och med de är det huvudet upp och fokus på mig som gäller. Idag var vi för första gången i hallen och tränad detta. Alexandra fick agera störning tillsammans med och utan Hurra. Gick jättebra. Det är ju verkligen göra de svårt för henne med en stor hall och EN markant störning. Ljud, föremål och individ. Nu under löpet är hon väldigt pipig vilket hon annars inte alls är, så lite ljud kom i vissa lägen men jag fokuserade på uppgiften men styrde upp när jag kände att de behövdes. Korrigerar verbalt och ibland med ett kort koppel bara för att hjälpa henne bryta fokus på fel saker. Belönar verbalt och med godis. Så jäkla härligt när man ser hur hon själv sorterar! Nått händer, hon tittar eller VILL titta dit men kommer på sig själv och hittar tillbaka till fokus. Grymt kul att se! Framsteg framsteg! Efter att ha gjort denna övning under två kortare pass går allt annat så sjukt mycket enklare. Hon är i rätt fack, har rätt attityd och fokuserad på rätt saker! Mycket mycket nöjd.

Vi tränade även lite följsamhet. Hon har till skillnad från (vad jag förstår) många andra LÄTTARE att hålla fokus och position i långsamt tempo. Ökar jag takten faller hon lätt ur.. Så! Långsamt tempo och korta transporter. Känner mig riktigt nöjd. Svansen upp är alltid bra betyg! 

Introducerade ny target - En där hon ska stanna och STÅ upp. Hon har haft väldigt lätt att lägga sig på föremål (då vi lärt in föremålsmarkering för spåret). Så vi la om belöningen lite och det gick bättre än jag hade vågat tro! Men som sagt, är hunden i rätt sinnesstämning så går allt så mycket enklare! Toppenträning! 

I början på Mars ska vi åka ner till Sundsvall och träna lydnad en hel helg med mamma och hennes gäng. Ska bli JÄTTEKUL! Förhoppningen är att kunna åka ner dit en gång i månaden fram tills IPO-lägret i slutet på juli. Och som det ser ut nu blir det IPO-läger en veckan och sen Ungdoms SM veckan efter, skoj! 

Ninja då? Jo.. Jag tror att detta uppehåll från "allvarlig tävlingsträning" gjort henne enormt gott. Hon får komma ut på plan göra enbart roliga saker och glänsa och gå bananas! Energi till max! Hon är alltid TAGGAD till max och har sån himla härlig attityd, underbart. Så himla kul att se! Kanske ställer vi upp på någon rolig tävling i sommar om energin håller i sig! Meeen, vi får se! Hon trivs nog rätt bra som det är :) 

Förövrigt - Ja, jag korrigerar mina hundar. Och ordet KORRIGERA betyder "rätta, förbättra, justera". För mig är ordet positivt, KAN vara negativt. Men i den träning jag pratar om ovan är det ett hjälpmedel för att underlätta för min hund. Kakan är en hund som förstärks av tydliga uppgifter. Ju enklare att förstå ju lättare att utföra. När jag korrigerar så påminner jag hunden om att "hoho va va de nu vi sa att vi skulle göra?".. I fallet ovan checkar jag ibland att inte korrigera, hittar hunden själv tillbaka eller själv söker rätt position mer vid störning - SCOORE. Ingen korrigering krävs och hunden får ofta en bättre attityd för att den vet vad det är jag vill. Det är min erfarenhet! Olika på olika HUNDAR och olika INDIVIDER och förare och SITUATION/MOMENT/BETEENDE, givetvis, men såhär tänker jag angående korrigering i den övningen jag just nu pysslar med och överlag. 

25 januari

No words needed. 

24 januari

Detta är första året på länge då jag inte suttit med tävlingskalendern i högsta hugg och lusläst och letat upp varenda tävling i närområdet, lagt upp planer och fixat och donat. Jag är en tävlingsmänniska och ÄLSKAR att tävla. Men under en tid har jag även haft kasst självförtroende när det gäller hundträningen. Jag gick ner mig när jag och Ninja inte kom någon vart och allt bara blev skit. När för många runt om säger "allt går du måste bara vara mer positiv". Men. Kan säkert bygga en stuga av EN litten jävla gran men är det värt besväret? Är det verkligen SÅ viktigt. Nej. Jag och Ninja matchar inte som tävlingsekipage och så är de bara. Men jag älskar ju henne för de. Inte svårare än så, man ja. Självförtroendet fick sig ändå en rejäl törn. Man är inte odödlig.

När Kakan flyttade in så hade jag sååå många planer och idéer men efter ett tag kände jag bara nä.. Vi tar de som det kommer. And so we did. Känner att.. De spelar ju ingen roll om vi debuterar nu eller nästa år? Egentligen! 

Jag har inte ens gått in på SBK tävling i år.. Inte ens sett över tävlingsåret. Lite skönt. Rätt fokus för individerna i fråga. 

Vad fokuserar vi på då? 

- Basics. För mig är grunden i momentet att hunden vet att man släpper aldrig kontakten, allt annat fokus är oviktigt. Att kunna sitta vid min sida med störning av olika former utan att bryta kontakten eller koncentration. DE är viktigast. Också en del i allmänlydnaden som kommer hjälpa oss på tävlingsplatsen. "Oroa dig inte för nått annat är OSS, fokus på mig, jag löser allt annat." För för mig är att "koncentrera sig på rätt saker" mer uppfostran/allmänlydnad än rent tävlingsmoment. Och allmänlydnaden ska vara färdig innan vi lägger ihop det med tävlingsmoment. Gör de så mycket lättare sen när man kommer på nya platser osv, eller, har iaf gjort för mig och Ninja som är väldigt känslig för nya miljöer. 

Kan hon inte koncentrera sig sittande vid min sida, blir de väldigt svårt att göra de i rörelse. Och jag vill att ett de delmomentet ska vara klart när vi börjar med positionstraggel osv. En sak i taget! Koncentration och rätt fokus är A och O. Använder både godis, leksaker, omväntlockande och rena retsticke-övningar (kastar leksaker framför, över osv) som störning. ALL tänkbar störning. 

Grunden är grunden. Jag hoppas de lönar sig! 

I övrigt, vad har vi för plan för året? 

DRAGPREMIÄR. Jag HOPPAS verkligen vi kommer kunna starta på draghunds SM på barmark (och snö men det blir ju inte för ens vintern 2016). Jag ska börja komma igång med min löpträning och Kakan kommer fysas hela våren och sommaren framförallt (vi början givetvis redan nu men lite mer strukturerat). 

Hon är en härlig draghund med bra tryck och härligt driv. Inte så maffig kropp än men hoppas kunna bygga på lite massa under året! Förkärleken för draget går inte att ta miste om och väl i spåret är hon ganska obrydd på omgivning och andra i spåret, skönt. 

Ninja kommer åka med Anna Nore, Leah och Cheewe till Vindelälvsdraget i år igen! Matten jobbar och Umeå Brukshundsklubbs lag behövde förstärkning så Ninja ställer upp! Bästa Nippis! 

Så ja, detta händer hos oss. Vi tar de mesta med ro.. Ganska skönt! 

Världens bästa

Enda sen födseln har jag haft en hundtokig mamma, som har tagit med mig ut i sökskogen och på lydnads och skyddsträningar och läger så länge jag kan minnas och så länge jag kunnat gå.. Och knappt de. Jag fick min första egna hund när jag var 9 år gammal och då var det agility som föll mig bäst i smaken. När jag sen intresserade mig för lydnad och bruk och sånt så skar de sig. Två starka viljor och två envisare än fan själv. De skar sig lite rent allmänt när jag blev tonåring. Jag tränade allt som mamma inte tränade. När man sen växer upp och inser att vi hade inte så HIMLA delade meningar ändå.. Mamma är ALLTID den första jag ringer om jag klurar på nått, är glad, förtvivlad, känner mig stolt, fundersam eller kluven. För hon är klok. Hon hjälper mig att andas och tänka när jag inte får grepp eller bara visar mig in på rätt väg. 

Allt detta gäller även utanför hunderiet.

Jag har varit med genom många av våra hundar vi haft genom åren, allihop tro de eller ej ;) Berit som hon har nu blev som min lillasyster, hur sjukt de än låter. Men vi hade någon form av hatkärlek till varann. Berit var SVINJOBBIG som valp och tyckte om alla utom mig. (Konstigt.) Pappa kom hem - Glad Berit. Mamma kom hem - JÄTTEGLAD Berit. Vilken människa som helt kom hem - Hej hej sa Berit. Jag kommer hem - Tittar ner för trappen. Vänder och går upp eller kollar inte ens ner. Man ba? Jävla hund alltså. Haha! Efter att ha levt med Berit under hennes uppväxt lovade jag även mig själv att ALDRIG skaffa en malle.. 

Såhär 7 år senare ungefär, så har jag fortfarande inte slutat att fascinerats. Berit är inte alls de monster som jag kanske framställer henne som, MEN hon är MYCKET hund i ALLA former. Och de jobb som mamma har lagt ner ser bara folk som VET vad hon har i kopplet. Nu pratar jag inte om tävling och träning. Hon är lugn och extremt trygg och cool, men let me tell you.. Hon var galen. Till exempel. Hon höll på att äta upp hela jävla fottbollsplanen + spelarna + bollen + hela hejarklacken när vi spelade match när Berit var 4 månader. Mamma fick stå 200m bort för att folk inte skulle tro att hon snott någon rabies-drabbad dvärgräv. Och fick hon nått i munnen tändes det en låga i ögonen på henne som har kunna bränna ner 7 Gävlebockar på 3 röda sekunder. Men idag ler vi när testledaren på L-test och MT försöker sätta sig i respekt eller KAMPA med Berit. Oh my god... Alltså.. No words needed, utom - GICK VÄLL LITE HALVERS. Nog har hon små djävulshorn den för hunden, men ett gott hjärta. 

Berit är kanske trotts allt och på grund av detta DEN absolut bästa tävlingshunden, träninghunden och hunden i allmänt jag skulle kunna tänka mig. En ENORM samarbetsvilja och arbetslust. Väldigt lättlärd och HÄRLIG att jobba med. Den perfekta hunden existerar inte men detta är nära nog. Vill man ha de bästa ska man fan få jobba lite också. That's it. Hands down för det ENORMA jobb mamma har gjort med denna fenomenala hund. 

När mamma tog hem Dexter, Berits son, så kände jag bara.. Oh no.. En HANE som dessutom hade lite "issues".. Tyckte jag Berit var galen när hon var liten så va ju detta 10 times worse + att han var 1 år gammal.. Att klara de en gång, fine, min två? Delux. Men inte ens det var hinder nog för stålmorsan. Drygt ett år tog det och sen flyttade Dexter till USA och blev godkänd polishund och går nu som Visningshund på utbildningar hos polisen! Något nog ingen hade vågat hoppas på då han kom och gick BANANAS så fort han såg en människa. Dexter tog en speciell plats i mitt hjärta och sen dess har jag och Berit också fått en helt annan relation till varann.. Vi saknar nog Dexter lika mycket båda två. Och hon är ju ganska go ändå.. Den där Berit..

Igår fick vi veta att Berit utöver SM-kval, en 5 plats på SM, deltagande på NM och Svenskt Brukschanpionat också kan titulera sig:

ÅRETS BELGARE 2014 - Skyddshundsgruppen! 

STORT grattis bästa mamma, du är den grymmaste jag känner! (Och okej, jag kanske kan tänka mig en malle då..) 

Bygga en grund

Kakan är 14 månader nu. Hur mycket lydnad har vi tränat? De mesta inomhus i vardagsrummet, men inte så mycket moment, enbart grunder. Hur mycket agility har vi tränat? Inte mycket. Hur mycket drag, sök, spår? Definitivt inte mycket.. 

Jag lovade mig själv att låta henne vara valp, och jag kan faktiskt med handen på hjärtat säga att jag höll vad jag lovade. Vissa hundar mognar fort, andra inte. Kakan är en väldigt omogen dam.. Flamsig, valpig och ja! Hon har inte varit redo att koncentrera sig på den nivån jag vill ha henne för att "sätta träningen på schemat". Inte mig emot.

Vi har tränat på något som jag förstått inte alla lägger tid på - Allmänlydnad. 

Kunna vara lös överallt. Föra sig i olika miljöer. Kunna slappna av i olika miljöer. Bete sig bland folk och hundar. Veta när man slår på sitt engagemang och när man kan stänga av de. Vi har testat på skott, olika former av miljöträning, använt nosen i spår och sök. Hon har lärt sig att simma. Osv. 

Jag tror att grunden till en bra tävlingshund och relation människa-hund-emellan är en bra allmänlydnad.. För mig är de en stor del av uppfostran och en stor del i vad som bygger vår relation. Jag är grymt nöjd över att vi lagt så mycket tid på detta. Det betyder att jag nu känner mig trygg med att ha henne lös bland andra folk och hundar och vet att HON vet vilka regler som gäller. Även om hon inte till 100% följer dom, men let's face it - Hon är som sagt 14 månader ;) och fortfarande EN HUND.

 

Men alla får bakslag. När Kakan blev 1 hade den här typen av träning uteblivit lite och hon hade gått igenom lite olika förändringar i livet I guess. Jag har aldrig känt att hon gått upp i onödig, "dålig" stress förut (förutom i hälsnings-situationer med onödigt glada människor.. Något vi fortfarande jobbar på..). Men på dom senaste träningarna bland folk och hundar har jag känt att vi hamnat "i fel fack".. Framförallt i träningshallen eller på klubben. Litet utrymme. Mycket folk. Många hundar. Och mycket tjo-och-tjim. Detta är enormt viktigt för mig att ta tag i.. Jag vill inte komma på en tävling i framtiden och känna att min hund ballar ur och skjuter säkringar. Kakan är en väldigt energisk och social hund med MYCKET vilja och energi. Mycket hund i en kanske annorlunda form än vad jag är van. Efter den senaste lydnadsträningen ringde jag till mamma och bara var förtvivlad. Så mycket tid jag lagt på detta och ändå är de JUST detta vi har problem med. SUCK. Men min mamma är klok och gav mig lite energi. Dagen efter ställde vi in agilityträningen och tränade UPPFÖRANDE i hallen istället. Träningen gick över all förväntan. (Tänk att allt man gruvar sig för aldrig är så jobbigt som man förväntar sig.) Nu väntar x-antal liknande pass i hallen innan vi kliver in på och tränar nått annat än allmänlydnad och uppförande. Japp. Hon är 14 månader och kan ingen av momenten i lydnadsklass 1, men jag hoppas att när vi är redo för de så är vi redo på alla plan vi behöver för att sen kunna ta oss till toppen. 

Men. Många gånger har tanken gått genom mitt huvud - Ligger vi efter? Hon är 14 månader och inte ens nära en start i lydnad eller nått annat.. Är jag inte bra nog för den här hunden eller varför går allt så långsamt? Har jag tagit mig vatten över huvudet? Men after all. Vi har alla olika förutsättningar och det finns många vägar till målet! Jag är övertygad om att vi går på rätt väg för oss och att även in vi inte debuterar innan 2016 är slut så ser vår framtid väldigt ljus ut. Försöker släppa kraven jag satt på mig själv, för dom är helt obetydliga i vår resa. Huvudsaken är att man har roligt och de har vi verkligen! 

"Grunden är grunden" heter en väldigt bra bok och de är så sant som det är sagt.. Vi bygger fortfarande vår grund och lägger styrka och kraft i vår relation. Grundträningen ger sitt och i övrigt är vi redan ett grymt team. Vi speglar varann väldigt bra och det ska bli så roligt att bygga vidare tillsammans med den här hunden. 

Har lämnat in semesteransökan för två veckor i juni/juli då vi ska åka ner till Sollefteå och träna sök, spår och lydnad  tillsammans med enormt kunniga och kompetenta människor - En av dom min kära mor. Jag ser så fram emot det, och fram tills dess ska vi lägga en så bra grund vi bara kan. Har även bokat in Ungdoms SM som går i Göteborg. Jag är född där så med eller utan hund kommer jag ner för att hälsa på släkten och heja på mina duktiga vänner från runt om i Sverige. Vi ska även åka ner till Barmarks SM och tävla om vi håller oss friska och krya. Så i februari börjar min resa mot de äventyret. Från noll löpträning på år till 3km på supertid med den svartvita raketen. Målet är att genomföra tävlingen och komma i mål nöjda och en rolig erfarenhet rikare. Under året ska också Kakan genomföra MH.. Ska bli grymt intressant! 

Det finns delande meningar om vikten i allmänlydnad och jag respekterar alla teorier, men detta är min. Waste of time eller inte, jag tror på den här teorin.